stygn & trassel

jag sitter & lyssnar på krister henriksson som läser "på spaning efter den tid som flytt" av marcel proust. samtidigt broderar jag en dröm jag drömde för en tid sen. den var så verklig, med fragment från mitt liv. mitt minne har nu kommit i rörelse. "jag svänger in på en gata. men jag är i mitt hjärta." (Proust)

jag gick på den asfaltede vägen som gick från sommarro till baksidan av mina föräldrars hus. solen sken. grönskan var majlik, alla träd & buskar i bostadsområdet var småväxta som när vi var små på 80-talet. min bror är det enda ansiktet i folkmassan som jag minns. han strålade av glädje & ledde oss mot huset. där stod han & väntade. det är jag, stina.